25
Mars 2012
Passar
bra att uppdatera idag med bilden nedan där jag faktiskt
drar åt Musse, samma Musse
som idag satte svenskt rekord på halvmarathon med imponerande
62.40.
Grattis från szalkai.com. Grattis också till "min
adept" Lilian Magnusson som med 1.18.00 gjorde
en bra comback efter en tuff skada i somras.
Hur kom det sig då att jag ligger före Musse. -
Ja det är faktiskt inte fejk, trots att bilden kommer
från ett inslag i kommande webb-tv programmet Spring
där jag tränar ett pass med Musse i Montegordo på
Algarvekusten..
Programmet med passet kommer någon gång i april
och trots "inspelning" körde Musse passet
fullt ut och jag hängde på sporadiskt. Tyvärr
kan jag inte skylla mitt sporadiska inslag i passet på
inspelningen, utan jag hängde helt enkelt inte med hans
tempo. Drog lite så nån hjälp kanske
Musse fick mot sitt svenska rekord och mot sin "riktiga"
maratondebut i april.
Gällande "Spring" råkar programmet faktiskt
ha vårpermiär idag men Musse passet kommer senare.(Se
vårens första avsnitt här: http://www.marathon.se/webb-tv/spring
Trots att jag nu inte är i 62 form på halvmaran
(vilket jag förövrigt aldrig varit i närheten
av) är jag hyfsat nöjd med min löparstatus.
Hel, friskt och hyfsat flyt just nu.
Senast jag skrev här hade jag ju lite funderingar kring
vad målet skulle vara på våren, och nu känns
Stockholm Marathon inom mentalt räckhåll med mindre
än 10 veckor kvar.
- Så det är som vanligt Sthlm som driver träningen.
Jag hade lite funderingar runt 100km VM 22 april eller Boston
marathon den 16 april,
men det gav sig självt;
Fick en diagnos som heter hemakromatos i november. Inget allvarligt,
men det innebär att kroppens reglering av järn-nivåerna
inte riktigt funkar. Så mot en normalvärde på
30-50 hade jag värden i kroppen på runt 1000....Behandlingen
är/var enkel. Genom att tömma blod tar kroppen själv
av järndepåerna för att bilda nytt blod.
0,5 liter i veckan under 16 veckor, (8 liter blod...) gjorde
att värdet sjönk till 170, men samtidigt medförde
tömningen att löpningen gick ganska segt. Framförallt
efter 4-5 veckor kändes det supersegt när jag sparng
fortare, och då kändes kvalitativ och målinriktad
träning inte alltför motiverande.
- Höll dock ingå bra med km (se km raden här
intill) och sen vände det. Nu, efter att jag tagit ett
uppehåll i "blodtömningen" till i höst
känns det som jag åter börjar bli piggare
på kvalitativ träning.
- Så lagom till "TSM" träningsläger
i Portugal, som bland annat innehöll Musse passet, kändes
det som löparstatusen vänt uppåt igen. - Såpass
att 190km på 5 dagar kändes BRA!!
Grymt länge sedan jag sprang så mycket och jag
var överraskad att kroppen svarade och fixade det så
bra. Visserligen många långsamma km, men ändå.
Viss seghet när kläderna skulle på igen hemma
i Sverige, men nu är ju bara Sthlm 10 veckor bort, och
då känns det hyfsat lätt mentalt att jobba
vidare. Mot sub 2.30 igen!!!
1
Januari 2012
GOTT
NYTT ÅR!!
2012 års första
dag får bli en liten resume av 2011 och en fundering
kring 2012.
Hemsidan handlar ju om min löpning, så det är
just löpningen som ska sammanfattas.
Kilometer raden syns här brevid och jag kan konstatera
att den räckte till att precis komma
upp i 90 km per vecka i snitt under 2011. Bra eller dåligt?
Det beror ju lite på hur man ser det. 9 mil är
ju faktiskt ganska mycket löpning i veckan, men.....
90 km per vecka sänker mitt 29 åriga veckosnitt
något. (har i snitt drygt 105km/vecka i 29 år!!)
- Dessutom är det mitt sämsta års-snitt sedan
1991!!
Samtidigt så är jag ju äldre än någonsin
och det måste erkännas att det känns lite
i kroppen när
man försöker sig på 12-13 mila veckor nuförtiden.
Nu är kilometer inte allt, men tyvärr måste
jag tillstå för mig själv att jag även
kvalitativt nog haft mitt klenaste år om man ser till
helheten över året. Därför känns
det ändå positivt att mitt maraton-årsbästa
inte blev mitt sämsta sedan jag blev "marathonlöpare".
Både 2002 och 2009 var mitt maratonårsbästa
långsammare än min tid i 2011 års New York
Marathon..
-Så lite positivt i alla fall, och lite till positivt
blir det när jag tänker på att jag 2011 blev
svensk senior mästare igen. Det var 10 år sedan
sist, och även om jag inte rankar ett 100 km SM guld
så högt som något av mina marathonguld var
det kul att bli den första officiella svenska mästaren
på Ultralöpning. Till saken hör ju också
att jag ALDRIG övervunnit mig själv så mycket
som när jag lyckades ta mig i mål på 100km
SM i Tibro.Den trötthetskänslan jag hade vid 70km,
med 30km kvar, är jag oerhört stålt över
att jag kunde mota bort...(Tack för supporten!)
- Jag var inte tränad för den fart jag höll
på den sträckan, och det var en ny smärtsam
upplevelse som jag konstigt nog tror berikade mig som löpare.
Sen tror jag tyvärr att 100 km loppet inverkade lite
på min insats i tex Sthlm Marathon.
Hur ser det ut framåt, 2012? Ja, efter mina 2,34 i NYCM
har motivationen för tuff träning eller mycket löpträning
inte riktigt funnits. Men givetvis (!) har jag inte släppt
löpningen, utan distanspassen, "att få komma
ut", har funnits med och jag kunde under julledigheten
konstatera via både ett långpass och ett kvalitepass
i Skåne att grunden finns där.
- Finns motivationen, och motivationen för vad då?
Det är det jag funderar lite över just nu.
Ska jag testa att få till ett bra 100km lopp, med hjälp
av erfarenheten från debuten, eller ska jag försöka
sänka maratontiden till sub 2.30 igen, eller ska jag
bara träna på för välbefinnandet?
Just välbefinnande träningen har jag försökt
mig på några gånger och jag vet att jag
inte riktigt triggas av den. Jag triggast konstigt nog fortfarande
av mål, även om jag vet att målen är
oerhört långt från "förr".
Så jag funderar runt om det nog ändå inte
ska sättas upp ett mål. Frågan är bara
om när och vad målet ska vara?
Även om det nu är löpningen som skulle summeras
måste givetvis szalkai.com ha med en barnbild som påminner
om att man själv blir äldre. Det får bli en
bild på konståkningstjejerna, och för dom
som vill kolla in ett av höstens åk också
finns det här: Smilla
på Isprinsessan.
Fanny och Smilla börjar bli stora, vilket innebär
att jag börjar bli gammal...
6
November 2011
New
York, New York...och
avsaknaden av långpass, långpass!!!
Även om det blev en tung avslutning i New York Marathon
är jag faktiskt riktigt nöjd med mina 2.34.48. Loppet
innebar min 58 fullföljda mara!! och årsbästa
med 11 minuter. (mina maror)
Upplägget blev att jag flöt på så fort
som det gick "utan att pressa" från start,
och det blev såpass snabbt som 1.13.37 på 21,1k.
- Sen är 5:an mellan 20-25km ganska tuff, så här
gick jag medvetet ner lite i fart. Från 17.30 på
5km passaringar innan blev det nu 18.15. 5km upp mot 30km
gick på runt 18 blankt, men här börajde jag
bli trött. Från 32km och in mot tappade jag successivt
och jag ska erkänna att jag var hyfsat "körd
i benen". Skön känsla att äntligen komma
imål...
Hade jag hållt bättre med lugnare öppning?
Tror inte det, inte till en 2.35 tid. En 1.16 öppning
tror jag ändå hade slutat med ett "tapp".
Det är ialla fall den känsla jag har.
Med tanke på träningsbakgrunden är jag nöjd.
Träningsinnehållet efter Stockholm Marathon har
varit skiftande; och på de 23 veckor som fanns mellan
loppen har jag bara lyckat få in 1x30km, 1x29km, 2x27km,
2x24km in långpassväg. Även en 20km lite snabbare
i somras, men 20k är ju inte "riktigt" långpass
för mig.
Kan konstatera att det inte räcker med 6 långpass
på 20 veckor och ingen "långt" om man
vill hålla farten i 42km...i alla fall inte för
mig.
Visst går det att kompensera uteblivna långpass
med tuff kvalite, men det har heller inte riktigt funnits
med i träningsdagboken. Skavanker och tidsbrist har gjort
att jag inte riktigt fått till det, förrän
just sista 2,5 veckorna innan loppet. 5km testen veckan innan
loppet gick på 16.37 och det är faktiskt den långsammaste
testen nånsin; så det var skönt att jag ändå
fick ihop ett ok lopp här i NY!!
Nu blir det lite höstvila, innan jag lovar köra
lite mer långpass om det blir nån mer mara framöver,
och det lär det ju bli. Har svårt att sluta..
Foto: Fredrik Stattin.
25
September 2011
Det
blev ett
långt sommaruppehåll här på sidan,
men här kommer en liten update.
Träningen har rullat på efter Stockholm Marathon,
men intensiteten och innehållet har varierat ganska
mycket. Vissa veckor har det varit riktigt bra träning
och vissa veckor tyvärr ganska dålig träning
ialla fall om jag mäter träningen kvalitativt!
Tog det lugnt efter den "tunga Sthlmsmaran", och
drog sen igång lite för tufft när sommarsemestern
startade. Kände att jag blev lätt övertränad,
och fick gå tillbaks lite....och sen igång igen
hyfsat och även om 34.10 på 10000m (Långlöparnas
kväll på Stadion) inte är något att
skryta över kändes det som ett ok utgångsvärde
att ha inför sensommar-hösträningen.
Jobbade vidare med Bellmanstafetten som nästa lopp, men
sen blev det för mycket igen...dels egen träning
dels inspelning av "veckans pass" i webb-tv programmet
Spring. Drog till en lite bristning i en vad vid inspelning
av kombipass...sen rutinerad som jag är startade jag
lite för tidigt igen...men nu...
- Ja nu under vecka 38 har jag kunnat starta upp igen och
hoppas på lättare kvalité i veckan, och
smartare drag i träningen framöver även om
jag har lite press på via att New York Marathon bara
är 6 veckor bort...
-För det är NYCM som är höstmålet.
Dock har målsättningen från i somras, som
var en sub 2.30 mara, reviderats till att sänka mitt
årsbästa från 2.46 till under 2.40 ialla
fall...
Familjerapporten; jo mitt i allt i sommar har det även
skett en flytt. Lämnat kära Vasastan i Sthlm för
Älta. Lite läskigt, men jag kan inte klaga på
löpomgivningar ialla fall.
Övrigt får bilderna berätta lite:
På Bellmanstafetten funkade vaden fortfarande, men sen
kom en mindre bristning och
tyvärr helvila från löpningen en vecka. Men
jag var faktiskt så seriös att jag cyklade lite..
Foto: Micke Sjöblom; som alltså lyckades fånga
ett av få bra steg i löpningen...
TEXTER,
BILDER OCH KM 2010 här
UPPDATERINGAR
I TEXTER & BILDER Nov 2007- Dec 2009.
KLICKA HÄR!
Tidigare
Uppdateringar. Fram till November 2007 kolla arkivets länkar
Foto: Kondis/Kjell Vigestad
På
marathon.se hittar du mina träningsprogram
för alla nivåer för Tjejmilen, Halvmaran och
Mraran!
