|

2012 i KM
v52: 93km
v51: 67km
v50: 93km
v49: 94km
v48: 105km
v47: 90km
v46: 117km
v45: 66km
v44: 88km
v43: 89km
v42: 116km
v41: 119km
v40: 121km
v39: 108km
v38: 117km
v37: 100km
v36: 112km
v35: 118km
v34: 102km
v33: 110km
v32: 113km
v31: 109km
v30: 119km
v29: 64km
v28: 113km
v27: 110km
v26: 106km
v25: 125km
v24: 40km
v23: 40km
v22: 100km
v21: 115km
v20: 130km
v19: 92km
v18: 116km
v17: 118km
v16: 107km
v15: 141km
v14: 152km
v13: 103km
v12: 115km
v11: 177km
v10: 110km
v9: 130km
v8: 132km
v7: 102km
v6: 134km
v5: 127km
v4: 111km
v3: 138km
v2: 124km
v1: 113km
|
16
juni 2013
Sommar
och ännu ett Stockholm Marathon på min lista av
nu 61 fullföljda maratonlopp. Nedan syns min 18:e målgång
i loppet och det var som alltid en härlig känsla
att nå Stadion.

För första gången i Stockholm Marathon spände
jag inte bågen fullt ut utan hade bestämt mig
för att inte gå med i någon högre fart
utan springa första halvan "njutfullt fort".
Öppningen blev på runt 1.16.20 halvvägs och
det var alltså drygt 2 minuter långsammare än
i Tokyo i februari, men målgången blev 1 minut
snabbare än då och det säger lite om att ett
rätt upplagt lopp utifrån förutsättningar
på maran är viktig.
Nu blev det 2.34.48 imål och det var jag riktigt nöjd
med, även om det kanske inte är så bra sätt
ur perspektivet att jag gjort 52 snabbare maratonlopp...
Jag kom på 21:a plats och det var jag riktigt nöjd
med, men även det måste sättas i perspektiv
att jag givetvis inte borde komma 21:a på 2.34. Men
det är bara att tacka och ta emot :)
Träningsmässigt var jag faktiskt något bättre
i fartform inför Tokyo, men jag var lite starkare nu
då jag redan i mitten av april började rikta om
träningen mot mitt nästa mål; Stockholm Ultra
100 km i början av augusti.
Jag ska alltså på det igen; förutsatt att
jag kan träna bra i sommar. - Dock ångest att det
blir som på 100 km debuten som jag genomled för
drygt två år sedan nu....men nu vet jag vad det
handlar om och målet är verkligen att nu, tillskillnad
från då, vara förberedd för sträckan
och starta med respekt för distansen!
3
Mars 2013
Nådde
målet i Tokyo Marathon, som gick sista helgen i februari,
att få till ett bättre årsbästa
2013 än 2012.
Kom imål på 2.35.44 och var faktiskt riktigt nöjd
när jag sprang imål.
Träningen fram till loppet hade gått lite upp och
ner. Hälsenan och vintern var inte så snäll
som
det behövdes för att jag skulle få till en
bättre tid, och när jag väl sprang var känslan
att jag gjorde så
bra som jag kunde för dagen. Just den känslan gör
att jag kände mig nöjd.
Om man ser loppet i ett större perspektiv kanske jag
inte borde vara så nöjd? Mitt 60:e lopp placerade
sig som nr 53 tidsmässigt.
Bra 7 av mina 60 lopp har gått långsammare...Men
man blir ju äldre...
Upplägget på loppet blev att köra på
i bra fart från start, (34:37 på 10km) men kände
redan vid
15 km att framsidorna på låren skulle ta slut.
Körde ändå på "för fullt"
fram till halvvägs som passerades officiellt på
1.14.01. Sen drog jag medvetet ner på farten för
att inte riskera "krascha" helt, men det blev ändå
en tuff resa sista 10km. Framsidorna, som nu verkligen är
min svaghet, var helt sönder. - Så en hyfsad lättnad
att nå målet.
Det var en kul resa, och ett riktigt bra organiserat lopp
med mycket publik, om än kanske inte alltid så
ljudliga men som ändå hjälpte den trötta
löparen. Banan skulle jag ranka som snabb. Lite kallt
väder kanske, men med Sthlm Marathon 2012 i åtanke
var det drömväder nu!
Lite blåsigt, men utifrån banprofilen hade vi
mer medvind än motvind så det tog nog ut den negativa
vindfaktorn ganska bra.
Som alltid lite "tomt" efter loppet, men realtivt
omgående infann sig ändå en tanke på
Sthlm Marathon som vanligt. Kan ju jobba lite mer, bättre
och lättare med framsidorna med vårens intåg
och dessutom brukar hälsenorna automatiskt bli bättre
när man slipper halka runt.
Så det blir att springa vidare, och ett mål måste
man ju ha?
Sänka mitt topp 50 maratonsnitt?
Snittet ligger på 2.22.27 på mina 50 snabbaste
lopp och för att sänka snittet behöver jag
komma under 2.34....Återstår och se om kroppen,
motivationen, och tiden räcker till!

Tre Spårvägare som var i Tokyo.
Fredrik Urbom, 2.27 & Dr Andreas Carlborg 2,43.
Bilden från ett
vinterns Bosönpass.
1
Jan 2013
Nytt
år igen, och
i mars är det 30 år sedan jag började skriva
träningsdagbok och räkna km....
Kanske dags att släppa noterandet och räknandet
efter dessa 30 år?
- 2012 summeras till 5651 km vilket ger ett veckosnitt på
108 km. Sänker mitt 30 års snitt marginellt till
strax under 16 km om dagen i snart 30 år!
Innehållet i i 2012 års km har varierat och betoningen
ligger tyvärr mestadels på distans-km.
- Skärpte till det kvalitativa inslaget inför Sthlm
i juni och sen inför NYCM i november.
Som bekant blev det inget NYCM 2012 och det kändes lite
"tomt", men det var rätt
beslut att ställa in även om beskedet borde kommit
tidigare.
Ingen motivation att hitta något ersättningslopp
direkt, utan jag kunde konstatera att årsbästat
på maratonsträckan på 2.48 från kylslagna
Stockholm räknas in som mitt sämsta årsbästa
sedan "marakarriären" startade 1992....
SÅ 2013 gäller det att vända upp igen?
Tycker konstigt nog det forfarande är kul att springa,
och ser det som en stor förmån att forfarande kunna
springa. För att dessutom ha gnistan till lite tuffare
pass hoppas jag det blir någon eller några maror
även 2013.
- Sedan 2006 har det varit Sthlm och NYCM som varit årets
"mål", men 2013 tänkte jag bryta mönstret
och starta upp redan 24 februari med Tokyo Marathon. Ett spännade
mål, men tyvärr inte den perfekta årstiden
i Sverige att bedriva maratonträning med gammal löparkropp
och känsliga hälsenor...
Motivationen finns, så om kroppen håller är
målet att redan i Tokyo få till ett bättre
årsbästa 2013 än 2012. Hoppas ge en update
här innan Tokyo, annars kommer de flesta träningsrapporterna
via FB numera och sidan här som synes lite insomnad...men
det kan ju bli ändring 2013?!
Sidans "Smilla rapport" blir att konståkningen
flyter på blandat med ytters sporadiska friidrottsinslag.
På konståkningssidan har det både varit
glädje och någon lite "ledsnare dag".
Två elitseriesegrar i U13 klassen, men på SM veckan
blev det en 5:e plats. - Bra, men ändå ingen riktig
glädje då programmet "glömdes bort".
Det hör till sporten att ta både framgång
och motgång även om man vet att det är lite
lättare när allt går bra!
Ett nytt program i år, "det korta" och för
er som gillar konståkning kan ni se åket på
länken.
Smilla
Szalkai Kort Program 2012
24
Juli 2012
Det
blev ett
långt uppdateringsuppehåll här. Men här
kommer en lite rapport från April-Juli 2012.
Börjar med en bild från en löpning som jag
är riktigt nöjd med..
Målgång på Jubilemsmarathon den 14 juli
inne på Stockholms Stadion.
2.37.04 på 40km som skulle ha varit 2.36.54...
Men vi börjar från senaste uppdateringen i mars.
- Tränade hårt och riktigt tufft i Portugal på
TSM-träningslägret med mycket mängd. Det gav
en lite kick och motivation at träna på bra med
sikte på Stockholm Marathon. Åkte en sväng
åter till Portugal i april med familjen och fick in
ännu en bra vecka. Allt rullade på bra och tre
veckor innan Sthlm testade jag formen i Göteborgsvarvet.
1.11.31 utan att vara helt slut. Kanske inte så mycket
kvar, men min klart snabbaste halvmara på några
år nu. Träningen fortsatte rulla på bra,
och sen var det dags för Sthlm.
Vädret....
De som känner mig löpmässigt vet att jag gillar
när det är varmt och har lite svårare för
snabb löpning när det är kallt. Kan hänga
ihop med att jag allmänt har dålig blodcirkulation
när det är kyligt.
Vädret var dock lika för alla på maran, så
det går inte bortförklara min insats med, men det
funkade helt enkelt inte att springa andra halvan på
mara. Tappade känslen och därmed känslan och
dessutom krampade ena vaden ganska mycket under slutet av
loppet. Efter 1.13.15 på halva stumnade jag och frös
mig in på 2.48 imål. Det var inte riktigt vad
jag hade räknat med.
Lite deppigt efteråt, och väldigt sliten i ena
vaden så det var svårt att komma igång igen.
Hade en lite tanke på att ta revansch för mig själv
genom att springa 100km SM i slutet av juni.
Men efter att testat lite längre och snabbare löpning
fick jag inse att det inte hade gett någon revansch.
Jag och min vad hade inte fixat 100km.
I slutet av juni började jag dock komma igång så
smått med lite bättre löpning och jag hade
liten drivkraft i att den 14 juli klara av det uppdrag jag
skulle ha på Jubileumsmarathon.
Jag och Kent Claesson skulle hjälpa till att skapa lite
media genom att gestalat två löpare från
1912. Jag fick äran att vara "vinnaren" Kennedy
Kane McArthur och Kent var Sigge Jakobsson. Nu skulle jag
inte vinna loppet, men väl springa på samma tid
som McArthur hade 1912. Som tur var hade jag på tävlingsdagen
en bra löpardag, för annars hade det nog blivit
tufft att snitta runt 3.54min/km i 40km. Formen och kapaciteten
hade ju dalat rejällt efter Sthlm. Hur som gick det mycket
bra och hade ett fint flyt hela vägen och med runt 3
minuters marginal halvvägs blev "hemresan"
på vändpunktsbanan riktigt behaglig.
- Visst var jag trött...så skönt att inte
behöva pressa. Samtidigt vet jag att marginalen är
knapp. Några sekunder snabbare per km, och loppet hade
kunnat blivit tuffare att genomföra.
Nådde Stadion med bra marginal, så jag inväntade
målklockan för att försöka pricka tiden
exakt...och trodde jag fixade det...men sen i efterhand visade
sig att målklockan gick 10 sekunder fel (manuellt startade,
som inte kom igång direkt vid startskottet). Så
det blev 10 s fel, och så även för Kent som
också gick över mållinjen på rätt
tid enligt målklockan. Men det spelar mindre roll i
det stora hela.
Om Sthlm var trist, var Jubileumsmaran dessto roligare. Oerhöst
bra och speciell, 1912, stämning både bland deltagare
och publik. När sen löpningen också kändes
bra, gav det lite ny energi till sommarträningen.
Inga nya direkta mål, men "som vanligt" blir
det nog New York Marathon i november. Så det, tillsammans
med Jubileumsmara-energin, borde kunna driva fram hyfsad löpträning.
I övrigt får jag som vanligt lägga in en lite
Smilla-film. All min rörlighet tillföll nästa
generation...Sommarträningsläger på is:
Skate
Island Gala

25
Mars 2012
Passar
bra att uppdatera idag med
bilden nedan där jag faktiskt drar åt Musse, samma
Musse
som idag satte svenskt rekord på halvmarathon med imponerande
62.40.
Grattis från szalkai.com. Grattis också till "min
adept" Lilian Magnusson som med 1.18.00 gjorde
en bra comback efter en tuff skada i somras.

Hur kom det sig då att jag ligger före Musse. -
Ja det är faktiskt inte fejk, trots att bilden kommer
från ett inslag i kommande webb-tv programmet Spring
där jag tränar ett pass med Musse i Montegordo på
Algarvekusten..
Programmet med passet kommer någon gång i april
och trots "inspelning" körde Musse passet
fullt ut och jag hängde på sporadiskt. Tyvärr
kan jag inte skylla mitt sporadiska inslag i passet på
inspelningen, utan jag hängde helt enkelt inte med hans
tempo. Drog lite så nån hjälp kanske
Musse fick mot sitt svenska rekord och mot sin "riktiga"
maratondebut i april.
Gällande "Spring" råkar programmet faktiskt
ha vårpermiär idag men Musse passet kommer senare.(Se
vårens första avsnitt här: http://www.marathon.se/webb-tv/spring
Trots att jag nu inte är i 62 form på halvmaran
(vilket jag förövrigt aldrig varit i närheten
av) är jag hyfsat nöjd med min löparstatus.
Hel, friskt och hyfsat flyt just nu.
Senast jag skrev här hade jag ju lite funderingar kring
vad målet skulle vara på våren, och nu känns
Stockholm Marathon inom mentalt räckhåll med mindre
än 10 veckor kvar.
- Så det är som vanligt Sthlm som driver träningen.
Jag hade lite funderingar runt 100km VM 22 april eller Boston
marathon den 16 april,
men det gav sig självt;
Fick en diagnos som heter hemakromatos i november. Inget allvarligt,
men det innebär att kroppens reglering av järn-nivåerna
inte riktigt funkar. Så mot en normalvärde på
30-50 hade jag värden i kroppen på runt 1000....Behandlingen
är/var enkel. Genom att tömma blod tar kroppen själv
av järndepåerna för att bilda nytt blod.
0,5 liter i veckan under 16 veckor, (8 liter blod...) gjorde
att värdet sjönk till 170, men samtidigt medförde
tömningen att löpningen gick ganska segt. Framförallt
efter 4-5 veckor kändes det supersegt när jag sparng
fortare, och då kändes kvalitativ och målinriktad
träning inte alltför motiverande.
- Höll dock ingå bra med km (se km raden här
intill) och sen vände det. Nu, efter att jag tagit ett
uppehåll i "blodtömningen" till i höst
känns det som jag åter börjar bli piggare
på kvalitativ träning.
- Så lagom till "TSM" träningsläger
i Portugal, som bland annat innehöll Musse passet, kändes
det som löparstatusen vänt uppåt igen. - Såpass
att 190km på 5 dagar kändes BRA!!
Grymt länge sedan jag sprang så mycket och jag
var överraskad att kroppen svarade och fixade det så
bra. Visserligen många långsamma km, men ändå.
Viss seghet när kläderna skulle på igen hemma
i Sverige, men nu är ju bara Sthlm 10 veckor bort, och
då känns det hyfsat lätt mentalt att jobba
vidare. Mot sub 2.30 igen!!!
1
Januari 2012
GOTT
NYTT ÅR!!
2012 års första
dag får bli en liten resume av 2011 och en fundering
kring 2012.
Hemsidan handlar ju om min löpning, så det är
just löpningen som ska sammanfattas.
Kilometer raden syns här brevid och jag kan konstatera
att den räckte till att precis komma
upp i 90 km per vecka i snitt under 2011. Bra eller dåligt?
Det beror ju lite på hur man ser det. 9 mil är
ju faktiskt ganska mycket löpning i veckan, men.....
90 km per vecka sänker mitt 29 åriga veckosnitt
något. (har i snitt drygt 105km/vecka i 29 år!!)
- Dessutom är det mitt sämsta års-snitt sedan
1991!!
Samtidigt så är jag ju äldre än någonsin
och det måste erkännas att det känns lite
i kroppen när
man försöker sig på 12-13 mila veckor nuförtiden.
Nu är kilometer inte allt, men tyvärr måste
jag tillstå för mig själv att jag även
kvalitativt nog haft mitt klenaste år om man ser till
helheten över året. Därför känns
det ändå positivt att mitt maraton-årsbästa
inte blev mitt sämsta sedan jag blev "marathonlöpare".
Både 2002 och 2009 var mitt maratonårsbästa
långsammare än min tid i 2011 års New York
Marathon..
-Så lite positivt i alla fall, och lite till positivt
blir det när jag tänker på att jag 2011 blev
svensk senior mästare igen. Det var 10 år sedan
sist, och även om jag inte rankar ett 100 km SM guld
så högt som något av mina marathonguld var
det kul att bli den första officiella svenska mästaren
på Ultralöpning. Till saken hör ju också
att jag ALDRIG övervunnit mig själv så mycket
som när jag lyckades ta mig i mål på 100km
SM i Tibro.Den trötthetskänslan jag hade vid 70km,
med 30km kvar, är jag oerhört stålt över
att jag kunde mota bort...(Tack för supporten!)
- Jag var inte tränad för den fart jag höll
på den sträckan, och det var en ny smärtsam
upplevelse som jag konstigt nog tror berikade mig som löpare.
Sen tror jag tyvärr att 100 km loppet inverkade lite
på min insats i tex Sthlm Marathon.
Hur ser det ut framåt, 2012? Ja, efter mina 2,34 i NYCM
har motivationen för tuff träning eller mycket löpträning
inte riktigt funnits. Men givetvis (!) har jag inte släppt
löpningen, utan distanspassen, "att få komma
ut", har funnits med och jag kunde under julledigheten
konstatera via både ett långpass och ett kvalitepass
i Skåne att grunden finns där.
- Finns motivationen, och motivationen för vad då?
Det är det jag funderar lite över just nu.
Ska jag testa att få till ett bra 100km lopp, med hjälp
av erfarenheten från debuten, eller ska jag försöka
sänka maratontiden till sub 2.30 igen, eller ska jag
bara träna på för välbefinnandet?
Just välbefinnande träningen har jag försökt
mig på några gånger och jag vet att jag
inte riktigt triggas av den. Jag triggast konstigt nog fortfarande
av mål, även om jag vet att målen är
oerhört långt från "förr".
Så jag funderar runt om det nog ändå inte
ska sättas upp ett mål. Frågan är bara
om när och vad målet ska vara?
Även om det nu är löpningen som skulle summeras
måste givetvis szalkai.com ha med en barnbild som påminner
om att man själv blir äldre. Det får bli en
bild på konståkningstjejerna, och för dom
som vill kolla in ett av höstens åk också
finns det här: Smilla
på Isprinsessan

Fanny och Smilla börjar bli stora, vilket innebär
att jag börjar bli gammal...
6
November 2011
New
York, New York...och
avsaknaden av långpass, långpass!!!
Även om det blev en tung avslutning i New York Marathon
är jag faktiskt riktigt nöjd med mina 2.34.48. Loppet
innebar min 58 fullföljda mara!! och årsbästa
med 11 minuter. (mina maror)
Upplägget blev att jag flöt på så fort
som det gick "utan att pressa" från start,
och det blev såpass snabbt som 1.13.37 på 21,1k.
- Sen är 5:an mellan 20-25km ganska tuff, så här
gick jag medvetet ner lite i fart. Från 17.30 på
5km passaringar innan blev det nu 18.15. 5km upp mot 30km
gick på runt 18 blankt, men här börajde jag
bli trött. Från 32km och in mot tappade jag successivt
och jag ska erkänna att jag var hyfsat "körd
i benen". Skön känsla att äntligen komma
imål...
Hade jag hållt bättre med lugnare öppning?
Tror inte det, inte till en 2.35 tid. En 1.16 öppning
tror jag ändå hade slutat med ett "tapp".
Det är ialla fall den känsla jag har.
Med tanke på träningsbakgrunden är jag nöjd.
Träningsinnehållet efter Stockholm Marathon har
varit skiftande; och på de 23 veckor som fanns mellan
loppen har jag bara lyckat få in 1x30km, 1x29km, 2x27km,
2x24km in långpassväg. Även en 20km lite snabbare
i somras, men 20k är ju inte "riktigt" långpass
för mig.
Kan konstatera att det inte räcker med 6 långpass
på 20 veckor och ingen "långt" om man
vill hålla farten i 42km...i alla fall inte för
mig.
Visst går det att kompensera uteblivna långpass
med tuff kvalite, men det har heller inte riktigt funnits
med i träningsdagboken. Skavanker och tidsbrist har gjort
att jag inte riktigt fått till det, förrän
just sista 2,5 veckorna innan loppet. 5km testen veckan innan
loppet gick på 16.37 och det är faktiskt den långsammaste
testen nånsin; så det var skönt att jag ändå
fick ihop ett ok lopp här i NY!!
Nu blir det lite höstvila, innan jag lovar köra
lite mer långpass om det blir nån mer mara framöver,
och det lär det ju bli. Har svårt att sluta..

Foto: Fredrik Stattin.
25
September 2011
Det
blev ett
långt sommaruppehåll här på sidan,
men här kommer en liten update.
Träningen har rullat på efter Stockholm Marathon,
men intensiteten och innehållet har varierat ganska
mycket. Vissa veckor har det varit riktigt bra träning
och vissa veckor tyvärr ganska dålig träning
ialla fall om jag mäter träningen kvalitativt!
Tog det lugnt efter den "tunga Sthlmsmaran", och
drog sen igång lite för tufft när sommarsemestern
startade. Kände att jag blev lätt övertränad,
och fick gå tillbaks lite....och sen igång igen
hyfsat och även om 34.10 på 10000m (Långlöparnas
kväll på Stadion) inte är något att
skryta över kändes det som ett ok utgångsvärde
att ha inför sensommar-hösträningen.
Jobbade vidare med Bellmanstafetten som nästa lopp, men
sen blev det för mycket igen...dels egen träning
dels inspelning av "veckans pass" i webb-tv programmet
Spring. Drog till en lite bristning i en vad vid inspelning
av kombipass...sen rutinerad som jag är startade jag
lite för tidigt igen...men nu...
- Ja nu under vecka 38 har jag kunnat starta upp igen och
hoppas på lättare kvalité i veckan, och
smartare drag i träningen framöver även om
jag har lite press på via att New York Marathon bara
är 6 veckor bort...
-För det är NYCM som är höstmålet.
Dock har målsättningen från i somras, som
var en sub 2.30 mara, reviderats till att sänka mitt
årsbästa från 2.46 till under 2.40 ialla
fall...
Familjerapporten; jo mitt i allt i sommar har det även
skett en flytt. Lämnat kära Vasastan i Sthlm för
Älta. Lite läskigt, men jag kan inte klaga på
löpomgivningar ialla fall.
Övrigt får bilderna berätta lite:

På Bellmanstafetten funkade vaden fortfarande, men sen
kom en mindre bristning och
tyvärr helvila från löpningen en vecka. Men
jag var faktiskt så seriös att jag cyklade lite..
Foto: Micke Sjöblom; som alltså lyckades fånga
ett av få bra steg i löpningen...
TEXTER,
BILDER OCH KM 2010 här
UPPDATERINGAR
I TEXTER & BILDER Nov 2007- Dec 2009.
KLICKA HÄR!
Tidigare
Uppdateringar. Fram till November 2007 kolla arkivets länkar

Foto: Kondis/Kjell Vigestad

På
marathon.se hittar du mina träningsprogram
för alla nivåer för Tjejmilen, Halvmaran och
Mraran!
|